I födelsedagspresent fick jag 200 kr kontant av Fritte .
De första 150 kronorna lade jag på ett begagnat Playstationspel: Fahrenheit. Det är ett spel som fick mycket lovord för att det var nyskapande. Om det hade varit en film så skulle storyn och karaktärerna vara allt annat än nyskapande, men just själva emfasen på storyn och de skiftande berättarperspektiven gjorde att det kändes som ett väldigt fräscht spel. Jag gillade det.
Tack vare mitt SF-rabattkort kunde jag använda de sista femtio Frittepengarna på att ikväll se De Ofrivilliga av Ruben Östlund.
Jag älskade Ruben Östlunds förra film, Gitarrmongot. Den här gången blev jag inte besviken heller.
Ruben Östlund är en filmskapare som gör filmer som får mig att känna mig tacksam över att jag får se. Jag känner mig tacksam för att få se situationer och karaktärer som jag känner igen väldigt väl, men som jag sällan eller aldrig fått se skildrade på film. Resultatet är att det jag ser känns angeläget. Visst finns där ett tydligt släktskap med Roy Andersson, och detta brukar fantasilöst påpekas när Ruben Östlund dyker upp i mediala sammanhang. Men filmerna verkar vara betydligt mer inspirerade av verkligheten. Och det är alldeles för sällan man får se filmer som är det.
Linnea och Sara från De Ofrivilliga.I en radiointervju nyligen berättade Ruben Östlund att hans nästa projekt har sitt ursprung i det här klippet på Youtube. Spännande.
Tack Fritte för alla dessa upplevelser du gett mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar