Hyllad med Petra Mede

Kristoffer Jonzon sjunger vackert för Petra.

I onsdags medverkade jag på Kristoffer Jonzons kärleksfulla föreställning Hyllad. Denna gång gavs den på Pridefestivalen i Stockholm. Petra Mede var kvällens huvudperson, och jag bidrog med att göra en anti-roast. Jag bjussar på ett smakprov här:

Kameraman: Marja Nyberg

Efter föreställningen gick jag och Marja runt på området och tog för oss av vad som erbjöds. I LO-tältet fick vi gratis slush-puppies i utbyte mot att vi fyllde i ett tävlingsformulär. Hos sossarna fick vi popcorn, utan någon motprestation alls. Moderaterna erbjöd bara halstabletter. Jag föreslog att de skulle konkurrera med sossarna genom att dela ut gratis pengar, men då låtsades de inte höra vad jag sa.

Hos LO. Marja fyller i tävlingstalongen pliktskyldigast.

Sista föreställningen av Ditt Liv Är Här

I söndags hade vi vår sista föreställning med Ditt Liv Är Här. Vi ar inomhus på grund av vädret, och det var fullpackat. Intresset för att veta mer om Gudrun Schymans liv kan inte överdrivas.
Föreställningarna blev väldigt bra, och nu i efterhand kan jag konstatera att jag gärna skulle ha gjort fler. Boka in oss till din nästa fest.

Röda Möllan

Roliga timmen

Kaffe och karriärsnack

Dialog mellan en barrista i tjugoårsåldern och en kund i 35-årsåldern på ett kafé på Möllevången igår. Jag kom in mitt i samtalet.
Kunden: -Jag vill ju bli doktorand. Jag vill skriva en avhandling nu.
Barristan: -Så du har bara pluggat i hela ditt liv?
Kort paus. Kunden vet inte riktigt hur han ska reagera.
Kunden: -Ja... fast det är ju ett jobb, det är ju en slags anställning.
Barristan: -Men vad kan du bli? Vad kan du jobba med?
Kunden: -Jag kan undervisa... studenter.
Barristan tänker. Kastar sen en medlidsam blick. Nickar, som ett slags godkännande. Och säger:
-Undervisa... jo, det är ju ett jobb.

Som semester

Igår vaknade jag på en varm vind på Öland. Kvällen innan hade jag, Malin Nanhed, Petrina Karlsson och Simon Svensson gjort en finfin föreställning på Kalk. Efteråt var både jag och Simon duktiga på att hälla alkohol i oss. Vi återupptäckte hotshoten och kunde bara se fördelar med den.
Jag och Simon mådde oförtjänt bra när vi vaknade. Men för att vara på den säkra sidan lät vi Malin köra första sträckan. Vi åkte långsamt. Efter femton minuter tog vi paus och badade i havet. Det var väldigt skönt, men mängden vanliga människor runtom tog bort exklusiviteten från upplevelsen.
Efter ytterligare tjugo minuters körning tog vi paus igen. Vi spelade minigolf. I början dominerade Simon stort. Idel tvåor. Men plötsligt tog spelet en oväntad vändning. När Simon fick sju slag gjorde jag en hole in one, och sen en hole in one till. Jag stod som vinnare. En stillsamt mäktig känsla infann sig sig i min kropp. De andra gratulerade storsint.
Efter minigolfen tog vi paus igen. Vi åkte och badade. Bland mycket folk. Väldigt skönt. Men solen var så stark att man kände sig svettig igen så fort man hade gått de femtio metrarna till bilen. Jag tänkte "man kanske inte skulle göra något annat än att bada den här sommaren, alltså bokstavligt talat". Det kändes insiktsfullt, och nästan lite djupt, när jag tänkte det. Det kanske säger en del om hur varmt det var.
Efter andra badet åkte vi till en fin restaurang. Den billigaste rätten kostade 245, och vissa i sällskapet tyckte att det var för dyrt. Simon räddade vårt, och restaurangens, ansikte genom att resa sig från bordet och säga till servitrisen "vi måste tyvärr åka, vi fick ett samtal, vi har bråttom". Snabbtänkt av Simon! Ingen behövde känna sig sårad. "Kom tillbaks en annan gång" ropade servitrisen till oss. Jag svarade: "Det gör vi! Nästa vecka!". När jag försöker mig på vita lögner tar jag i för mycket. Jag måste lära av Simon.
Vi hittade vår prisklass på ett kafé vid ett äventyrsbad. Tacotallrik för 70 kr. Jättedåligt på alla sätt och vis. När jag gick därifrån frågade killen bakom disken "Smakade det bra?". Jag blev överraskad av frågan, och hörde mig själv säga ett väldigt tveksamt "Jaaeee". Det var varken en trevlig artighetsfras eller konstruktiv kritik. Det kändes dumt, men det var en dum fråga från första början. Jag begriper faktiskt inte varför vissa restauranger, som helt uppenbart inte har några som helst ambitioner att göra sina kunder nöjda, ändå frågar om maten smakade bra. Är de bara nyfikna på vår ärlighet?
Men detta till trots så hade jag ett väldigt skönt dygn på Öland. Sann semesterkänsla, (fast positivt). Det kändes lite synd att mina Kalkbesök är över för den här gången.

Fel och rätt sätt att leka CSI

Fel.

Rätt.

Arvikafestivalen

På torsdagen åkte vi raka vägen från Öland till Arvikafestivalen. En bilfärd som tog ungefär nio och en halv timme. Jag, Erik och Sandra turades om att köra. Marja ansåg att hennes brist på körkort gjorde att hon inte kunde ta sig an den uppgiften.

På kvällen hann jag se Regina Spektor på stora scenen. Hon är en av de artister som jag verkligen diggar på ett nästan tonårsaktigt sätt. Inte fullt så distanslöst, men jag tycker att hennes musik är så pass bra att jag tycker att folk är lite dumma i huvudet om de säger att de inte gillar den.
Men tyvärr kändes konserten snudd på värdelös. Regina hörde inte hemma på stora scenen. Det kändes distanserat istället för intimt. Magin infann sig inte. Det lät bara mycket sämre än på skivan. Jag gick därifrån rätt snart.

Att se Robyn var desto roligare. Trots att jag, Marja och Evelyn Mok stod långt bak och inte såg mycket så trängde musiken och det energiska framträdandet ända fram. Jag började dansa. Bra jobbat, Robyn!

Josefin tolkar 911.

På fredagen var det dags att uppträda. Jag, Erik, Josefin Johansson, Marja och Sandra genomförde föreställningen "Oslipat tolkar musiken" på Jamobilens scen.
Vi hade alla valt en känd låt som vi transkriberade till standup. Fritt tolkat, förstås.
Marja tolkade Istället för musik förivrring av Bob Hund.
Jag tolkade Work av Broder Daniel.
Sandra tolkade White Rabbit av Jefferson Airplane.
Erik tolkade Det snurrar i min skalle av Familjen.
Josefin tolkade 911 av Wyclef Jean och Mary J Blige.
Det blev en fin liten tillbakalutad eftermiddagsföreställning i solen.

Erik, Sandra och Marja hjälps åt att dricka upp ölen vi fick efter föreställningen.

Efter föreställningen hängde vi på gräsmattan backstage tills ölen tog slut. Därefter gjorde jag vad jag kunde för att vårda min fylla. Det gick ganska bra, tack vare VIP-områdets bar och ett kontokort.
När klockan närmade sig sex gick de flesta i gänget och kollade på den mysiga föreställningen Hyllad på Jamobilen. Den här gången var det Johan T Karlsson (Familjen) som fick sitt anus renslickat inför publik. Själv gick jag inte lottlös. Jag svarade rätt på en fråga och vann en bränd skiva med Johans favoritlåtar.

Hyllad.

Efter Hyllad gick jag och Marja iväg till det lite hemliga VIP-VIP-området och hängde med de kändaste artisterna. Erik försökte hänga med, men fick inte komma in eftersom han inte var tillräckligt "inne" (som vakten uttyckte det).
På VIP-VIP-området fanns en chokladfontän spetsad med cointreau som man kunde dricka hur mycket som helst av. Robyn kom fram och frågade mig och Marja om hon fick måla våra kroppar med bladguld -vi var inte sena med att tacka ja!
Sen gick vi ner i det underjordiska workshoprummet och jammade lite med Regina Spektor. Det visade sig att hon hade avlägsna släktingar i Röddinge, där min pappa är uppvuxen.
Brian Eno dök plötsligt upp och bjöd på ostron som han hade fiskat upp själv. Vi åt dem med god aptit under den stjärnklara himlen tills vi blev riktigt mätta. Sen drack jag bloody marys tillsammans med Michel Gondry som ville diskutera en musikvideoidé med mig.
Allt detta hände på riktigt.
Det som inte hände var att jag och Marja gick hem klockan nio och somnade och vaknade två timmar senare för att släpa oss till soffan och se en dålig amerikansk spökfilm på Kanal fem och sen somna igen och sova vidare i nio timmar till.

Vit päls.

Jag gjorde mitt bästa för att lördagen skulle överträffa fredagen. Jag grundade med pernod och öl innan vi gick iväg till festivalområdet. I stort sett hela komikergänget började med att se Vit Päls tillsammans. Därefter är minnena lite suddigare. Jag minns tydligt att vi gick till VIP-området där jag gav Ola Söderholm en försenad och ironisk födelsedagspresent i form av en Jägermeister-näsduk som man fick gratis i baren. Ola var duktig på att dölja sin spontana glädje.
Jag minns också att jag unnade mig whiskey.
Jag minns inte en smal man med gepardbyxor, men jag har fått honom återberättad för mig.

Matthew Perry och Nancy Spungen.

Jag minns att jag och Marja gick och såg Shout Out Louds och att vi senare på kvällen även såg Babyshambles. Då sms:ade vi och ringde Marjas lillasyster. En människa som skulle ha uppskattat den konserten ungefär en miljon gånger mer än vad vi gjorde.
När de sexiga tjejdansarna i vit herrskjorta och hatt gjorde entré blev jag plågsamt medveten om hur nykter jag hade hunnit att bli. Det var irreparabelt och vi bestämde oss för att åka hem. Vi tog Sandra med oss och försökte hitta en buss för att komma hem snabbare. Det tog ungefär en timme, så när vi äntligen kom fram kände jag mig lika glåmigt nykter som en tönt i en reklamfilm av Roy Andersson.

Jag har en gnagande känsla att jag har blivit lite för blaserad för musikfestivaler. Någonting har hänt med mig. Jag har inte längre någon oforcerad känsla av att det är viktigt att kunna säga till folk att man har sett en viss artist i verkligheten. Förr i tiden var festivaler ett fint tillfälle för mig att samla på sig upplevelser som man kunde minnas och beskriva för folk. Numera har jag svårt för att njuta av konserterna. Konserter är oftast bäst när man slipper trängas med fulla människor som står och snackar sönder upplevelsen. För att njuta av festivaler måste man själv vara full. Jag gillar att bli full. Men bara när det sker någorlunda spontant. När jag måste anstränga mig så känns det mer arbetsamt än festligt. Nu är jag 34 och alkoholen har tappat en del av nyhetens behag. Nu orkar jag inte dricka annat än när det känns bekvämt och roligt. Annars har jag svårt att motivera mig. För det ska väl ändå vara roligt att festa? Eller?
På det hela taget hade jag ändå roligt på Arvikafestivalen. Jag lyckades ju dricka och festa. Uppdraget slutfört. Jag önskar bara att jag hade varit lite mer uthålligt och kunnat hänge mig på det där sättet jag gjorde när jag var ung. Den där tiden då jag kunde återvända till campingen och stolt och entusiastiskt säga "Nu har jag sett Rammstein. De låtsaskissade på publiken. Det var fett".

Marja gör "kaninöron" på osynlige mannen.

Kalk

I år hjälps jag och Fritte åt att driva ståuppkvällarna på Kalk i Löttorp på Öland.
I onsdags var jag där tillsammans med Erik Börén, Marja Nyberg och Sandra Ilar. Vi gjorde alla ett gott jobb. De stockholmska turisterna och lokalbefolkningen fick prisvärd underhållning.

Innan föreställningen. Marja ser ner på människor.

Vårt besök sammanföll med självaste Victoriadagen. Ölands viktigaste dag. Vi var beredda på en aning trafikkaos, men eftersom Victoria fortfarande är på smekmånad var det ganska lugnt. Men enligt radion så var det ändå flera hundra människor som hade dykt upp för att hylla sin prinsessa på födelsedagen. Den enda som tagit emot dem var Kungen. Många var besvikna. Så går det när man inte sätter in en annons där det står "all uppvaktning på min födelsedag undanbedes vänligt men bestämt".

Erik Börén rockar loss.

Festens medelpunkt

That's what friends are for

Fördelningsdiskussion

Ansvarskänsla

Det du missade om du inte var på Kallbadhuset

Kvällens föreställning av Ditt Liv Är Här blev mycket bra. Nog den bästa jag har gjort i den formen, faktiskt. Det kändes helt underbart att samtala med Kajsa Ernst och skratta åt de roliga improvisatörerna. Det är något visst med att spela ute på en en träbrygga en varm sommarkväll.
Nu får du skynda dig att handla biljett till de två återstående föreställningarna!
Nästa vecka kommer Emil Jensen (två timmar tidigarelagt så att du hinner se VM-finalen i töntboll). Och veckan därefter kommer Gudrun Schyman.
Handla biljett här och här!

Lasse Holmqvist.

Ikväll: Ditt liv är här

Ikväll är det premiär på Ditt liv är här. Improvisationsteater baserat på ett människoliv. Lite som Här är ditt liv, fast med spontant dramatiserade scener. Jag kommer att vara Lasse Holmqvist.
Föreställningen börjar klockan åtta. Den spelas på herrarnas avdelning på Kallbadhuset. Men om du går dit för att flukta könsorgan så blir du besviken. Badet kommer att ha stängt när vi kör igång. Men kom dit ändå. För hundra kronor får du två timmar varm och kärleksfull underhållning.

Kvällens huvudperson är skådespelaren Kajsa Ernst. Du ser henne i nedanstående filmklipp. Kajsa är kvinnan som har den roliga Computer-repliken.

Alla pratar svenska ikväll.

Madlips

Vad får man egentligen för noll kronor idag?
En mycket bra show, om man går till Pildammsteatern i Malmö lördagar i juli. Showen heter Madlips. Min kompis Pelle har producerat. Och Fritte är konferencier och konstnärlig ledare. Sjukpensionärerna i publiken blev kungligt underhållna igår på premiären, och allt pekar mot att det blir lika bra framöver. Så vi ses där.

Äventyrsgolf i Malmö!

Endast sex dagar efter att jag blivit hänförd av Äventyrsgolfen i Falun får jag nu höra att Malmö ska få en egen Äventyrsgolfbana! Det här är de bästa nyheterna jag har hört sedan jag fick veta att det finns en Dölj-funktion på Facebook.

Banan håller på att byggas i Folkets Park. Jag sprang dit direkt när jag hörde talas om den. Nu kan jag som första blogg i världen presentera lite förhandsbilder:

Det ser lovande ut.

En sensation

Nu har det hänt.
Det jag inte trodde var möjligt. Jag blev mätt på sushi.
Platsen var en sushirestaurang på Göteborgs Centralstation. Jag gick därifrån utan att ha ätit upp allt på tallriken.
Jag var visserligen inte särskilt hungrig när jag började äta. Men det har aldrig spelat någon roll tidigare. Även de gånger jag känt mig mätt redan från början har jag alltid känt mig lite småsugen på mer efter ett mål sushi. Men inte den här gången. De tolv bitarna var ordentligt tilltagna. Jag var tvungen att "bita av".
Det var inte den godaste sushin jag har ätit. Ganska långt ifrån. För att inte säga jättelångt ifrån. Men om du vill bli mätt så kan du söka dig till Centralstationen i Göteborg.

Krydda som smakade som fiskmat luktar. Jag försöker lära mig att tycka om.

Uddevalla

Uddevalla är klassisk standupmark. Pizzerian bakom Peter Wahlbecks hit.

Affär där Fritte har hängt upp sin tröja.