Turku

För en vecka sedan var jag i Finland för första gången. I Åbo.
Finland är som en parallellvärld där allting är som Sverige fast skyltarna har ord som ser ut som att en tvååring har fått gå loss på ett tangentbord.
I Åbo är skyltarna skrivna både på finska och svenska. Jag fick en kittlande kolonial känsla av att gå på gatorna där.

Åbo Svenska Teater. Här uppträdde jag.

Klubben jag uppträdde på heter Klubb Wettex & Latex. Det fanns ingen bastu i logen. Det finns det på vissa klubbar i Sverige.

Salongen. Samma inredningsarkitekt som Ingmar Bergman använde i Viskningar och Rop.

När man uppträder i främmande land måste man se över sina referenser. Jag diskuterade med de andra komikerna om finnarna skulle kunna tänkas känna veta Blondin-Bella är. Ett majoritetsbeslut i logen avgjorde att finnarna visste vem Blondin-Bella är. Ett betydligt större majoritetsbeslut från publiken sa emot.

Apropå referenser njöt jag extra av att konferenciern Anders Helenius skojade om Renny Harlin. Det har jag aldrig hört någon göra på en svensk standupscen.
Renny Harlin är finlands motsvarighet till Lasse Hallström, fast med den lilla skillnaden att han gör coola actionfilmer istället för melodramer som till och med amerikanska husmödrar tycker är lite väl kräkframkallande.
Anders skämtade också om Aki Kaurismäki. Men det kändes inte som en lika exklusiv referens och därför vägrade jag tycka att de skämten var lika roliga.

De flesta i publiken var sköterskor. Det var ingen slump. De hade gått dit tillsammans. Längst bak i lokalen satt folk från Kulturfonden. Det är en organisation som delar ut pengar till finlandssvenskar. Det finns ingen annan organisation i världen som har så mycket pengar i förhållande till hur många som de ska ge till. Om man bara struntade i alla kultursatsningar och projekt, skulle Kulturfonden kunna ge varje finlandssvensk 12 000 euro per år.

Jaloviina.

Efter föreställningen gick vi till en före detta skola som några finnar hade byggt om till bar. Det fanns ingen absinth på den här baren, så jag fick lära mig att dricka Jaloviina. De andra komikerna förklarade att det är det som de sanna konstnärerna i Finland dricker. Drycken är ett resultat av att man blandar restprodukter från cognac- eller whiskeytillverkning med annan sprit. Häxblandning, med andra ord. Jag rekommenderades att köpa med mig en flaska hem. Och mina finska vänner var mycket noggranna med att jag skulle köpa den enstjärniga, billigare, varianten. Den trestjärniga var förstås inte alls lika bra. Omvänt snobberi=sanna konstnärer.
Nästa dag gick jag till Alko och handlade häxblandning för 200 spänn.

Det pratades mycket om Kulturfonden när vi satt på baren. Jerry, som hade gjort en charmig standupdebut på klubben, höll brandtal. Han var bitter. Kanske för att han är den enda finlandssvensk som aldrig fått några pengar av dem. Det kan bero på att han inte är tillräckligt renrasig. Det kan också bero på att han aldrig riktigt skickat in någon ansökan.
Fast det räcker ändå inte som förklaring. Förra året fick André Wickström 20 000 euro som tack för att han har spridit den finlandssvenska kulturen så fint. Han behövde inte skicka in en ansökan. Jag skickade ett sms till André och gratulerade honom i efterhand. Han svarade från Florida. Det var dit han hade rest för prispengarna.

Heaven

Igår var jag på en konsert som kostade 5:50 i minuten. Det var värt varenda öre.
David Byrne spelade nya och gamla låtar som han skrivit ihop med en annan av mina husgudar: Brian Eno.
Förra gången David Byrne var i Malmö, på KB 2004, fick jag uppleva mitt livs bästa konsert. Därför var jag fullt beredd på att bli besviken när jag klev in i lokalen. Konserthuset kändes dessutom som ett dåligt ställe att ha konserten på. Talking Heads musik är den enda musik i världen som jag helt bokstavligt inte kan sitta still till. Att på en konsert tvingas sitta ner till låtar som Take me to the River är lika njutbart som att bli avrunkad av någon som har skidvantar på sig. Okej, alltså, men inte mer.
Delar av publiken hade tagit med sig barnen. Annars var jag nog yngst bland mestadels gubbar med flint och slips. Allt pekade mot en besvikelsens timme.

Och det började dåligt. Jag hade fått en bra plats på andra raden. Bredvid en koloss till karl som luktade som en död uteliggare som doppats i svett och rullats i tusen askfat. Efter tio minuter började min stol vibrera, och jag såg att kolossen inte heller kunde sitta still när han hörde David Byrnes musik. Hans vänstra ben hoppade som en maxad Mr Rabbit. Som konflikträdd svensk vände jag mig bort, andades genom näsan, och försökte intala mig att jag var en excentrisk miljonär som betalat extra för ett vibrerande säte. Men efter ett par låtar löste jag situationen på bästa sätt. Jag smet fram till första raden där det faktiskt fanns några tomma stolar.

Resten av konsertupplevelsen var lika fantastisk som på KB för fem år sedan. När den första Talking Heads-låten spelades signalerade körkillen att han gärna såg att publiken reste på sig och dansade. Ett par sekunder senare stod alla upp och hoppade omkring.
Publikens jubel nådde inga gränser. Tre extranummer var säkert inplanerat från början, men det var tydligt att publikens kärlek var äkta. Och det blev faktiskt extra häftigt att det just var slipsgubbar som betedde sig som fjortisar på en Broder Daniel-konsert. Tänk dig P G Gyllenhammar och Erik Penser hoppa omkring och forma "I love you" med munnen. Så var det.

Förutom ironiska invändningar som att det var osmakligt att spela Burning down the house med tanke på vad som hänt i Rosengård den senaste tiden, så har jag bara positiva saker att säga om konserten. Framför allt vill jag framhäva dansarna! 25 år efter bröderna Ingrossos storhetstid är det nu dags att ge konecptet bakgrundsdansare en ny chans. När de sprang in på andra låten fick konserten liv på ett sätt jag knappt sett hända innan. De kom in med positiv energi som verkade smitta av sig på alla i rummet. De log med hela kroppen och visade att glädje är sexigt. De var inte inne på alla låtar, och det behövde de inte vara heller. Men när de var inne hade de ett fantastiskt samspel med varandra och musikerna. Deras insats lyckades få mig att faktiskt överväga att ge dansteater en chans.

Jag träffade Scoops projektledare Dan Zethraeus på konserten. På 80-talet spelade han i ett band som spelade covers på Talking Heads. Lokalkändisar i Malmö.
På måndag ska jag snacka med Dan och pitcha en idé om ett Talking Heads-program. En halvtimme i veckan. Som en del av Bobster.

Marcus standupskola. Del ett: Konstpauser.

Ett vanligt nybörjarfel är att man har för bråttom och pratar för fort. Kolla här hur ett riktigt proffs skickligt utnyttjar konstpauserna:

Kul på svenska

Kul på Svenska är en av mycket få standupklubbar i Sverige som har en bastu i logen. Kanske beror det på att Riku Koponen, som driver klubben tillsammans med Robert Larsson, har finskt påbrå. Logen hade även en darttavla och en svag doft av omklädningsrum.

Emma Knyckare i logen.

Kul på Svenska huserar på en intim restaurang som heter Mitt 2 Hem, på Andra Långgatan i Götelaborg. Jag åkte upp till klubben tillsammans med Fritte i min pappas bil. Ali, som tog emot oss på stället, infriade alla fördomar om hur trevliga göteborgare kan vara när de inte har uppfostrats till att ha mindervärdeskomplex. Vi kände oss grymt välkomna. Det gör mig alltid lycklig att se krögare som engagerar sig i att verkligen göra förutsättningarna för arrangemanget så bra som möjligt.

Sandra Ilar på scen.

Fritte bloggar omsorgsfullt om kvällen här. Jag instämmer i det han skriver.
Det som gjorde mig extra varm var att se att Emma Knyckare fortsätter att köra standup efter sin debut hos oss på Oslipat. Jag har sällan sett nybörjare som får mig att känna mig så trygg och bekväm som publik. Igår log jag med hela ansiktet och skrattade gott när jag såg henne. Likaså blev jag lycklig av att se Sandra Ilar igen. Hon är störtskön, och jag längtar redan efter att få se henne på Oslipat (6/5). Jag njöt dessutom i fulla drag av Fritte Fritzson. Han var verkligen i toppform och gav järnet.

Fritte Fritzson.

Efteråt drack vi grogg, öl, kaffe och läsk. Vi snackade både om stand up comedy och Luleås ungdomskultur i början av 2000-talet.
I morse vaknade vi hemma hos Riku. När Fritte skulle ta på sig kalsongerna efter duschen gled handduken av och jag råkade se hans kuk en kort sekund. Men varken jag eller Fritte låtsades om det, och vi fortsatte att prata som om ingenting hade hänt. Men jag såg i hans ögon att han såg att jag såg. Och han såg glad ut.

Grilladinspelning

Idag var jag på inspelningen av Grillad. Kvällens offer var Anna Book. Det var sjukt roligt, och jag tror att vem som helst med god smak kommer att njuta i fulla drag av avsnittet när det sänds. Om man ska jämföra med kvaliteten på första avsnittet där Per Morberg roastades, så kan man säga att det här avsnittet var Cornelis Vreeswijk om första programmet var Jack Vreeswijk.


Niklas i sitt anletes svett.

Men Niklas Larsson var ändå kvällens stora hjälte. Det var första gången han jobbade som publikuppvärmare. Och han fick verkligen något att bita i. Inspelningen blev uppskjuten en halv arbetsdag i 20-minutersintervaller. Och Niklas lyckades att hålla publiken på gott humör. Även Nils Lind tittade fram och hjälpte fint till med den saken.

Ladda batterierna

Lördagar har blivit helgade vilodagar för mig. Det känns bra.
Idag fick Malmö en försmak av vår och jag tog en lång promenad. Det var fridsamt att andas den friska luften och möta alla vänner med barnvagn. Sen gick jag hem och sov ett par timmar. Och efter det vilade jag. Sen surfade jag lite, men undvek de svårare sajterna med mycket text. Efter det kom jag på att jag borde planera morgondagens improlektioner men bestämde mig genast för att skjuta fram det till sista stund istället. Sen vilade jag. Därefter gjorde jag ett ryck och började spela Half Life 2 -Episode 2 på min Playstation 3. Efter tio minuter kom det alldeles för många monster som jag inte orkade döda, så jag stängde av spelet. När jag zappade runt på TV:n upptäckte jag att TV Malmö visade mitt favoritprogram: Prostatabröderna. Lasse Söderholm gör verkligen en jätteinsats för att få prostatacancerpatienter att framstå som rättshaverister med bildningskomplex. Synd att programmet visas så sporadiskt. Men till min stora glädje upptäcker jag nu att man kan se programmen även på nätet! HÄR!
Efter Prostatabröderna "chattade" jag lite med Tomas Högblom. Det var en fin stämning mellan oss, även om ingen direkt hade något viktigt att säga. Efter det började Melodifestivalen. Klockan tio ska jag hem till Pelle och titta på film.

Backstage i pausen.

Oslipat gul 4 blev en fantastisk kväll.
Här är två exklusiva bilder från vår loge.

Aron Flam, Cecilia Ramstedt och nedre halvan av Fritte Fritzson.

Blind leder blind. Özz Nûjen fyller i vår Mina Vänner-bok. David Druid hjälper honom med stavningen.
Where's Waldo?

Gräm dig inte

Om du missade det kan du se det här.

Kobran åter på tronen

Visste du att det i Japan finns navigeringssystem i bilar som kopplar upp sig till polisens databank och varnar när man närmar sig starkt brottsdrabbade områden?
Vi i Kung Kobra visste inte detta. Men vi kom ändå på delad förstaplats i kvällens quiz på Nya Tröls.
Nu är vi först i tabellen.

SCOOP

Ikväll är det premiär på SCOOP. TV-programmet som jag och Fritte skriver manus med. Jag såg resultatet i fredags och är mycket nöjd. Programmet riktar sig till 9-12-åringar, men om du är vuxen och har en intelligens som är högre än genomsnittet kan du också njuta av det.

Se det på SVTB kl 19.15 ikväll!

Fredag igen!

Quizmästare för en kväll

Ikväll fick jag det stora nöjet att hålla i På Besöks popquiz. Det blev en rolig, men också oväntat ansträngande, kväll. De deltagande unga musikkonsumenterna var charmigt bångstyriga, och några verkade ha ett par öl innanför västen. Men det är så det måste vara när stämningen är på topp i ett sånt här sammanhang. The Librerians gjorde bra ifrån sig, de kom på andraplats ikväll. Till min stora glädje fick jag äran att sitta kvar och dricka öl hos dem idag. De är fortfarande mina främsta idoler i musikquizsammanhang, men ett nytt lag vann också mitt hjärta: Bloody Motherfucking Assholes som inte bara vann förstapriset med suveräna 66 poäng (utav 72 möjliga), utan även hade flest rätt på åsiktsfrågorna (15 av 20 poäng).